Delirium Nocturnum

(2006)

Orchestra: 2222/2111/02/1, strings
Instrumentation: 2 Flutes (2nd doubling Piccolo), 2 Oboes (2nd doubling Cor Anglais), 2 Clarinets in Bb (2nd doubling Bass Clarinet), 2 Bassoons, 2 Horns in F, Trumpet, Tenor Trombone, Tuba, Percussion (2 players), Harp, Strings
Duration 13 min.
First performance on June 29, 2006, at the Summer Sounds Festival, Porvoo, Finland by Avanti! Chamber Orchestra, conducted by Oliver Knussen
On the list of recommended works of the 2nd International Uuno Klami Composition Competition

Delirium Nocturnum is strange music. The style of the music varies constantly, and it is hard to find any particular thematic or compositional technique that creates unity. The result is a chaotic journey where situations change with seemingly incomprehensible logic. However, this is how it probably should be because Delirium Nocturnum tells a story about restless sleep and nocturnal delusions caused by fever or, perhaps, too many glasses of wine. The moods vary from joy to a haunting nightmare, and the imaginary landscapes alternate between paradise and purgatory. Like in a feverish dream, a couple of pink elephants and some gnomes might also be somewhere there, dancing strangely. TR, 2006

Score & Performance Material

Musikalisk urexplosion :: Den stora smällen på Avantifestivalens öppningsdag i Borgå var Tomi Räisänens orkesterverk Delirium Nocturnum. Tio korta sagor med prolog och epilog, kallar den trettioårige Räisänen sitt stucke, som rör sig i de största tänknbara dimensionero m det ses som en bild av ett skeende eller en process. Till sin båge och logik efterliknar det universums urexplosion, som föregås av ett tillstånd av extrem täthet som inte kan göra något annat änkastas ut i rymden. Till slut kommer musiken tillbaka till samma urtillstånd av maximal täthet likt en cyklisk Big Bang-teori om universums uppkomst, medan vad som därefter sker överlåts till lyssnarens fantasi.

På något vis hörs det i Räisänens verk att han varit elev till Brian Ferneyhough, vars tonrikedom och höga komplexitetsgrad han tagit intryck av. Dock är Räisänen mer lätttillgänglig och utåtriktad i sitt uttryck, och händelserikedomen i Delirum Nocturnum gör stycket elektrifierat, underhållande pä ett sätt som kräver uppmärksamhet och koncentration av lyssnaren.

Mikael Kosk, Hufvustadsbladet, 1.7.2006

Yksi taiteellisen johtajan Kaija Saariahon teemoista Suvisoitossa on yömusiikki, eikä se aina ole levollista. Tomi Räisäsen kantaesitetyn Delirium Nocturnumin vipinä on painajaismaista, ei ahdistavaa vaan maanista. Prologin ja epilogin kehystämät kymmenen unikohtausta leikkautuvat toisiinsa äkisti, unen logiikalla. Räisänen käyttää orkesteria energisesti ja hyödyntää taitavasti uniaihetta. Teoksessa on suosikkiaineksia, joista rytmielementti pääsee esille vähemmän kumisevassa akustiikassa.

Jukka Isopuro, Helsingin Sanomat, 1.7.2006

Mardrömslik musik på Avanti! :: Ny inhemsk musik har sin speciella charm och när den har en mersmak som Tomi Räisänens uruppförande Delirium Noctumum kan man inte vara annat än nöjd. Verket på cirka 1O minuter som reviderats ur ett tidigare verk skrivet 2000-2001 uppfördes på Avanti!s Sommarmusiks första kvällskonsert i torsdags och var en mångfacetterat, flerbottnat och mycket Inrressant stycke av den finländske tonsättaren född 1976.

Titel anspelar på en kaotisk dröm, närmare bestämt en mardröm med febriga, kringirrande tankar, eventuellt förorsakade av utmattning eller några glas för mycket under kvällen. Orkestern under den i Sommarmusiksammanhang redan välkända engelsmannen Oliver Knussens ledning behärskade elegant den svårspelta och njutbara musiken.

I synnerher de två musikerna på slagverk och diverse effektinstrument hade en bråd afton. Det omväxlande tempot och en allt större densitet i konstruktionen fulländade ett stycke man gärna hör på många gånger om.

Egil Green, Borgåbladet, 1.7.2006

Voimakkain elämys oli ehdottomasti Tomi Räisäsen Delirium Nocturnum, joka tarjosi vahvaa ja selkeärajaista kuvakerrontaa sekä muodon, johon oli mahdollista tarttua jo ensikuulemalla. Räisäsen osaaminen orkestroijana on hämmästyttävän taidokasta ja tyyliarsenaali yltää vaikka kuinka pitkälle. Delirium Nocturnum oli rehevintä, kuvailevinta ja 'orkestraalisinta' kuulemaani uutta musiikkia pitkiin aikoihin.

Jussi Aukia, Uusimaa, 1.7.2006